D
et så kallade F-segmentet, bilvärldens finrum, inhyser de allra största och lyxigaste modeller som världens biltillverkare kan uppbringa. Här har Mercedes haft en egen liten avdelning inmutad sedan bilismens begynnelse men även Audi, BMW, Lexus och Jaguar har tagit steget in i den allra mjukaste läderklädselns och de allra ädlaste träpanelernas värld.
Vid mitten av 1990-talet deklarerade Volkswagen-gruppens allsmäktige ledare Ferdinand Piëch att även Volkswagen skulle lansera en lyxbil direkt riktad mot de allra högst ansedda i F-segmentet. Hösten 1999 förstod alla att Volkswagen menade allvar då konceptbilen Concept D avtäcktes på bilsalongen i Frankfurt. Med dieseldriven V10-motor presenterades konceptet som morgondagens lyxbil.
Invändningarna från branschtyckarna var många, varför skulle Volkswagen slå sig in i lyxklassen när man hade Audi? Och vilken Mercedes-spekulant skulle ens snegla åt en folka? Än mer osannolik tycktes Piëchs plan vara när det blev känt att en helt ny, genomskinlig fabrik skulle byggas i Dresden i östra Tyskland. Här skulle lyxkunderna kunna se rakt in i monteringshallen hur deras bilar slutmonterades och sätta sig bakom ratten en stund senare. När fabriken stod klar hade den kostat 1,8 miljarder att bygga men skulle hålla en takt på endast 150 bilar per dag. Dresden-fabriken skulle bara bygga en enda modell – Phaeton.
När den färdiga bilen premiärvisades på bilsalongen i Genève 2002 blev de flesta imponerade över uppenbarelsen. Phaeton lanserades med två motorer: En W12 på 6,0 liter och 420 hästkrafter och en 3,2-liters V6 med 241 hästkrafter. Senare kom även en V10-diesel på 5,0 liter, 313 hästkrafter och ett vridmoment på imponerande 750 newtonmeter.
Grundversionen var framhjulsdriven medan de mer kraftfulla modellerna var fyrhjulsdrivna med Torsendifferential från Audi. Alla hade luftfjädring som dels anpassade sig efter last och körförhållanden, dels gick att ställa i tre olika höjder. I farter över 160 km/h sänkte sig bilen mot vägbanan för att minska luftmotståndet.
All lyx och alla finesser till trots var det lätt hänt att först ta Phaeton för en Passat, grundformen var densamma och mängden krom ungefär lika stor. Ställda bredvid varandra blev skillnaderna däremot påtagliga. Drygt fem meter långa Phaeton såg onekligen ut som en koloss men var ändå betydligt slankare i formen än både BMW 7-serie och Mercedes S-klass.
På insidan fanns ingenting förutom VW-loggan på ratten som kändes igen från övriga VW-modeller. Knappar, reglage och instrument hade en mer påkostad känsla både i utförande och design. På den breda mittkonsolen fanns en sjutums bildskärm via vilken man bland annat styrde den avancerade klimatanläggningen med fyra zoner.
Lyxen begränsade sig inte till själva bilen. För att tillfredställa en lyxbilskund resonerade Volkswagen att det inte räckte med en bra produkt. Phaeton levererades därför med ett omfattande serviceavtal där det utlovades hämtning och lämning av bilen hos kunden när det skulle bli dags för service samt ett tämligen generöst assistanspaket som garanterade hjälp vid driftstopp. Det senare följde bilen under hela dess livslängd och oavsett om bilen bytte ägare.
Grunden till superkomforten var en enligt Volkswagen extremt vridstyv kaross. Därtill lades de påkostade stolarna och en avancerad klimatanläggning men även en sådan sak som att alla rutor var gjorda av laminerat säkerhetsglas som höll oljud ute och värmen inne. Som tillval gick det att få rutor med ett extra lager som absorberade infrarött ljus och stängde ute solens varma strålar. Ytterligare ett tillval var ett soltak med 28 inbyggda solceller som genererade 24 watt, vilket skulle räcka för att driva ventilationsfläkten när bilen stod och väntade på sin ägare i solen.
LÄS MER: Hej då, Phaeton!
2010 lanserades en ny Phaeton som i ärlighetens namn var en kraftigare form av ansiktslyftning. Inte ens det har hjälpt för att sätta fart på den långsamma försäljningen. Att Volkswagen fortfarande säljer Phaeton beror sannolikt bara på tjurskallighet, de vill helt enkelt ha en bil i lyxklassen. Sedan produktionsstarten har inte mer än 5 000 bilar byggts per år och av dessa har inte mer än en 50-tal kommit till Sverige. Att man ändå kan lyckas se en Phaeton på vägarna beror på att många har fyndats i Tyskland och privatimporterats.
Artikeln är tidigare publicerad i Stora guiden om Volkswagen utgiven av Teknikens Värld 2012, det vill säga innan modellen gick ur tiden.