Provkörning av Jaguar E-Pace S D240 AWD

Bokstaven ”E” i E-Pace får dig kanske att tro att det handlar om en elektrifierad suv. Men i själva verket är det bensin – och dieselmotorer för hela slanten i E-Pace. ”E” indikerar nämligen inte drivlinan, utan rangordningen i Jaguar-familjen. På samma sätt som XE är lillebror till XF är E-Pace lillebror till F-Pace.

De kurviga vägarna på Korsika är som skapta för E-Pace, som verkligen känns som en sportbil trots en höjd på 1,65 meter och en markfrigång på 20 centimeter.

Att Jaguar satsar mer på suv-segmentet är ingen överraskning. Det är här kunderna finns, inte bara i Europa utan framför allt i Kina. Förra året slog Jaguar försäljnings­rekord med 178 600 sålda bilar och 40 procent av försäljningen stod F-Pace för, märkets hittills enda suv. Faktum är att det går så bra för Jaguar att man inte har kapacitet att själv tillverka E-Pace. I stället kommer den att byggas på Magna-Steyrs fabrik i Graz i Österrike.

Med 4,4 meter i längd kommer Jaguar E-Pace framför allt ge BMW X1 och X2 en match. Volvo XC40 är lika stor men startar med mindre motorer. Vissa versioner överlappar dock varandra. Jaguar E-Pace startar på 329 900 kronor för en framhjulsdriven diesel­ på 150 hästkrafter. Dyrare än Volvo XC40, men fri service i tre år ingår i Jaguar-priset. Magkänslan säger mig att det är billigt. Men så har man också tagit ett steg bort från det klassiska Jaguar-konceptet. Basmodellen är framhjulsdriven, och har en tvärställd, fyrcylindrig motor.

Inredning med hög kvalitetskänsla. Tio tums bildskärm med skarp bild. I mittkonsolen finns plats att lägga surfplattan.

Upplägget påminner en smula om avsomnade Jaguar X-Type, den uppsminkade Ford Mondeon. Men Ford-arvet är gammal historia. I dag hittar vi i stället byggbitar från Range Rover Evoque under skalet på E-Pace. Alla E-Pace modeller är fyrcylindriga och på två liter. Tre dieselversioner finns med effektuttagen 150, 180 och 240 hästkrafter. De två bensindrivna versionerna ger 250 respektive 300 hästkrafter. Bilen jag får lägga vantarna på har den starka dieselmotorn på 240 hästkrafter. Med 500 Nm som vaknar redan vid 1 500 varv har E-Pace ett fint klipp i maskinen. 0-100 km/h avverkas på 7,4 sekunder.

De kurviga vägarna på Korsika är som skapta för E-Pace, som verkligen känns som en sportbil trots en höjd på 1,65 meter och en markfrigång på 20 centimeter. Styrkänslan är skarp, även om jag skulle föredra om den drog en aning mindre mot mitten. Nu känns det som om man får hålla emot lite i kurvorna. En ny framvagn ligger­ bakom sportvagnskänslan, med styvare hjulupphängningar och en ny subframe med hårda bussningar. Baktill hittar vi samma multilänkupphängning som i F-Pace. Den sportiga känslan har ett pris.

Komforten lider av en alldeles för stum stötdämpning. Varje liten ojämnhet i vägen förmedlas från däck till ratt och stol. Provbilen har 20 tums-hjul och jag inbillar mig att det inte gör underverk för komforten. Det går till och med att beställa bilen med 21 tums-hjul. Frågan är om njurbälte medföljer? Det grundläggande problemet torde vara att Jaguar skapar sportvagnskänslan i en suv som väger 1 926 kilo. För att få bilen att inte kränga känns det som om man har fyllt stötdämparna med betong.

Den sluttande taklinjen begränsar bakåtsikt och lastutrymmet. Men visst, den är snygg!

Släktskapet med Range Rover gör att Jaguar inte behöver slarva med offroad-kapaciteten. Med ett vadningsdjup på en halvmeter – det är sant, jag har testat! – klarar den av mer än vad 99 procent av ägarna kommer att utsätta den för.

Motorn jobbar i lag med en nioväxlad ZF-­automat som gör ett bra jobb. Den sluttande taklinjen ger den eftertraktade sportprofilen, men på bekostnad av runtom-sikten. Men backkamera är med och hjälper. Den sportiga känslan är viktig för märkets image, men jag tror att lyxkänslan är väl så viktig. Det ska kännas att man har köpt en ”Jagga” och inte en alldaglig Volvo. Man har lyckats väl i materialvalen, som ger det där lilla ”extra” som är viktigt när prislappen ligger på halvmiljonen.

Det är bra benutrymme i baksätet. Att det är en modern bil märks på att alla har en egen USB-kontakt.

Som brukligt styrs bilens infotainment­system via en stor tryckkänslig bildskärm, men klimatanläggningen sköts separat. Designern Pavel Patel som jag talar med under presentationen understryker att det finns ett tänk bakom designen.
– Vi tror inte på helt digitala lösningar, vi tror att man för vissa funktioner vill känna på ett vred med fingrarna, förklarar Pavel Patel. Lösningen blev elegant. De fysiska temp­eraturvreden som sitter under bildskärmen har dubbel funktion. Intryckta ställer jag stolvärme och stolfläkt med dem. Jolly good.

I baksätet är det anständigt benutrymme även för vuxna, och lastutrymmet sväljer imponerande 577 liter. Utrymmet med fällda ryggstöd är begränsat till 1 234 liter på grund av den sluttande bakdörren, betydligt mindre än BMW X1. Svenska importören tror att flertalet kommer att välja en fyrhjulsdriven version och vill man dessutom ha automatlåda kommer man inte under 390 900 kronor. Så mycket kostar E-Pace D150 AWD automat. Motsvarande BMW X1 kostar 370 000 kronor, och Volvo XC40 med automat, AWD och diesel kostar 351 900 kronor. Engelsmannen är alltså något dyrare. Men visst ger det ett stänk av det goda livet att kunna säga ”Jag hämtar upp dig i Jaggan”?