Det här är nytt!
Ford Edge är ny på den svenska och europeiska marknaden. Den har tidigare bara sålts i Nordamerika och tillverkas i Oakville (nära Toronto), Kanada. Storleksmässigt ligger den snäppet över Fords mindre suv Kuga och har en förhoppning om att kunna konkurrera mot premiumtyskar.
På senare år har Ford fått för sig att skynda långsamt med Europaintroduktionen av sina nya modeller. Inte minst med Mondeo som lät vänta på sig väldigt länge. Ford Edge har också tagit tid på sig. Den visades först som koncept 2013 och började säljas året därpå i USA.
Tanken var att den skulle komma till Europa vid den här tidpunkten i fjol men nu blir det inte förrän i höst. Det är dålig tajming med tanke på den rush som nu sker i suv-kategorin och det hela tiden dyker upp nya modeller som möjligen kan upplevas som fräschare än Edge.
Ford påstår att Edge är konstant fyrhjuldriven, men det är en sanning med modifikation. När jag och en svensk kollega (han körde…) satt fast i ett lerhål utanför München kändes Edge allt annat än fyrhjulsdriven. Det spann på alla hjul och bilen rörde sig inte ur fläcken. En mittdifferential hade kanske tagit oss loss, kanske hade det räckt med lite grovmönstrade däck.
Ford Edge är framhjulsdriven i grunden. Bakhjulen kliver in vid start eller gaspådrag men drivningen bak försvinner så fort man är uppe i fart. Det är inget ovanligt i sig med suvar i dag, men konstant fyrhjulsdriven är Edge inte.
Ford Edge anträder Sverige med två dieselmotorer. Båda med två liters cylindervolym och försedda med antingen ett eller två turboaggregat. Skillnaden på antalet hästkrafter är förvånansvärt liten. Med en turbo gives 180 hästkrafter, med två 210. Det borde inte vara några större problem att pumpa upp effekten mer med dubbla turbo. Inte ens med två fläktar upplevs Ford Edge som speciellt pigg. 0-100 km/h tar 9,4 sekunder och någon toppeffekt att tala om känns aldrig.
Med den starkare motorn har du inget annat alternativ än att välja en sexväxlad Power Shift låda (dubbelkopplingslåda fast det inte känns) och en högre utrustningsnivå, Titanium. Detta höjer vikten till närmare två ton så det är klart att Edge inte är så snabb ur startblocken. Den klenare 180 hästar starka versionen får nöja sig med en sexväxlad manuell låda. Den är en halv sekund långsammare men motoralternativen drar enligt Ford exakt lika mycket bränsle. 180-hästaren är cirka 40 kg lättare.
Ford Edge fanns redan 2007
Även om Ford Edge är ny för oss svenskar och övriga Europa så är modellnamnet ingen nyhet. Det dök upp redan 2007.
Den första generationen Ford Edge visades 2006 på bilsalongen i Detroit och började säljas som 2007 års modell, i Nordamerika. Den byggdes på plattformen Ford CD3 som delades av bland andra första och andra generationen Mazda 6. Ford Edge, då som bränslecells-koncept, kördes för övrigt i James Bond-filmen Quantum of Solace med Daniel Craig som Bond. Efter denna film bröts samarbetet mellan Ford och Eon Productions.
En uppdaterad version av Ford Edge presenterades på Chicago Auto Show i februari 2010. Ny front och stötfångare samt nya hjul. Nya motorer tillkom också. Första generationen Ford Edge erbjöds både som framhjulsdriven och med fyrhjulsdrift. Med den nya versionen har alternativet framhjulsdrift utgått.
Ford ger sig alltså på premium-märkena i Europa och gör det i flera divisioner. Själva talar de gärna om BMW X3 och Audi Q5 men även BMW X5 och Volvo XC90 står på utmanarlistan. Frågan är dock emellertid om tänkta köpare av dessa bilar överhuvudtaget ens är intresserade av att ha en Ford på sin gård. Det känns lite mer som om Hyundai Santa Fe och Kia Sorento är de egentliga utmanarna.
Ford Edge i detta utförande kan tyckas dyr men har en gedigen basutrustning redan i basutförande Trend. Det innebär helljusautomatik, start/stopp-funktion, farthållare, tvåzons luftkonditionering, baksäte med enkel nedfällning och lutningsmöjlighet på ryggstödet, elektriska fönsterhissar fram och bak, filvarningssystem, startknapp och backkamera. I Titanium-trim tillkommer navigation, elektriskt öppningsbar baklucka med ”fotviftning”, identifiering av vägmärken, eluppvärmd ratt och 220 volts nät-uttag i mittkonsolen.
Ford är själva väldigt stolta över sin nya variabla styrning som sköts via en elmotor i ratten. Tyvärr är vi inte lika imponerade. Det fungerar bra i stadstrafik men när bilen är uppe i fart blir det väldigt stramt och styrningen i noll-läge blir allt för snabb. Det är lätt att åka omkring och vingla.
Ford ska dock ha en eloge för sitt aktiva system som tar ned ljudnivån via högtalarna. Edge upplevs som sällsynt tyst och ända upp i farter runt 140 km/h är det i princip ljudlöst. Innerutrymmena är också väldigt bra. Ben-utrymmet bak är riktigt bra och tre fullvuxna sitter bekvämt en längre sträcka. Bagageutrymmet är också helt godkänt. Väljer du en taklucka blir det dock lite trångt runt huvudet.
Stort gap med Ford-emblemet i mitten.
Edge ser bra ut med sina breda axlar (193 cm) och kaxigt utmejslade hörn, samt en stor tuff grill. Men den är inte lika sofistikerad som sina tyska och svenska konkurrenter. Inte ens i Sportutförande känns fjädring/stötdämpare speciellt bra. Bilen är för mjuk och det blir en hel del roll i kurvorna.
Ford Edge är en bra bil, men inte bra nog att klara motståndet.